Teamets egen tårtbit av amerikansk äppelpaj fylld med vågsurfing, fighting och ett leende som skulle kunde sälja sand i Sahara. Låt dig charmas av Chris Westerstrom. Alla andra gör det.

Mannen bakom kameran i Team Zone råkar också vara den som varit mest framför kameran. Ser ansiktet bekant ut? Det kan bero på att Chris skymtat förbi i några hundra modell- och skådespelarjobb genom åren. Det visar sig att svenskt näringsliv ofta vill ha en släng av amerikansk charm i sin marknadsföring och ingen kunde vara bättre vald för det jobbet än den mest stereotypa amerikanska drömmen som finns i landet.

Men allt är inte bländvita tänder som glittrar. Chris är en självklar del av Team Zone för att han kan sina saker och har en relevant bakgrund inom både film och livsstil. Storyn började, passande nog, med att Chris tränade brottning på high school i USA. Ni vet, exakt så där som varenda amerikansk UFC-fighter brukar inleda sagan om hur de hamnade i buren. Höga poäng av cred där, som också sådde fröet till intresset för obeväpnad kamp. Dessutom inledde Chris tidigt en livslång relation med den ädla konsten att surfa, precis som de första generationerna av brasilianska jiu jitsu-fighters. Full jackpott.

Med den bakgrunden kunde det bara sluta på en MMA-klubb förr eller senare.

Efter många år på en ansedd filmskola landade Chris runt sekelskiftet i sitt andra hemland Sverige, där han har lika mycket rötter som i USA, och påbörjade karriären som filmare. Vid det här laget hade Chris också odlat sin fascination för hårdhänta burslagsmål till den grad att han bara var tvungen att själv kasta sig in i leken.

2006 knallade således Chris in på Fighter Centre vilket skulle markera början på några år av MMA-nötande på mattorna, plus starten på det professionella samarbete med teamet i Göteborg som varar än idag. Team Zone hade de flesta pusselbitar i sitt stall, men saknade någon som kunde video. Det kunde inte klaffat bättre. Chris blev mannen i buren, eller strax utanför rättare sagt, och konsult inom allt som gäller rörlig media. Dessutom lärde sig stadens egen beach boy att ge och ta en smäll, vilket kan vara bra egenskaper i ett gäng som Team Zone. Lägg på ett brinnande intresset för fighting och rätt man hade hittat hem till rätt plats bakom videokameran:

”Jag kan vara den mest upphetsade kameramannen du kan hitta på en fightingtävling”, konstaterar Chris. ”Det har hänt mer än en gång att chefen för stället påmint mig om att inte exalterat skrika samtidigt som jag jobbar.”

Femton år har gått men bilden är sig lik dag. Chris är och förblir den amerikanska drömmen stöpt i formen av en sann renaissance man, som lever ett varierat och äventyrligt liv. Ena dagen produceras film, nästa bär det av på jakt efter stora vågor utomlands, innan det landar i ett kul skådespelarjobb, eller en fightinggala. Alltid driven av hög ambitionsnivå och en cool övertygelse om att allt löser sig.

Den softa resan genom livet bryts bara då och då av strikta möten på Zones högkvarter, vilket Chris aldrig lyckas komma i tid till. Men som gängets outröttliga källa till optimism och strålande glädje i alla väder, kommer han undan med det också. Team Zone behöver sin amerikanske representant lika mycket för sin förmåga att hantera video, som för sin ovärderliga energikick. Allt hade känts lite tråkigare, mer färglöst och mindre möjligt om det inte var för den surfande glädjespridaren från Florida.