Den tredje Zonegalan innehöll det mesta, men vad stod ut främst? Alla får ha sin egen åsikt, vilket är en del av charmen med fighting, men så här tyckte våra kommentatorer.

Zones team bakom mikrofonerna har varierat. På tredje galan i Kooperativets lokaler utgjordes rösterna av huvudkommentator Sebastian Vendel-Martinez, teknisk expert Christopher ”Keso” Wassberg och spreaker Andreas ”Bruzze” Bruzelius. Så här resonerade gänget om vad som var kvällens höjdpunkter.

Bästa match

Keso: Binh Son Le vs Renato Vidovic. Spänningen som byggdes upp inför matchen, inte minst när båda fighters hade intagit buren. Den laddningen har jag inte upplevt sedan jag tävlade som proffs själv. Jag får gåshud när jag tänker tillbaka på det. Matchen levererade dessutom! Jämbördiga motståndare med ursprung från samma klubb släppte loss på ett otroligt publikfriande vis!

Sebastian: Oskar Jaskari vs Sukhanvar Dustov. En match som präglades av frågetecken men som lämnade flera utropstecken efter allt var sagt och gjort. Förväntningarna på Oskar Jaskaris proffsdebut var höga och den gästande tajiken var en tuff nöt att knäcka. Det svängde fram och tillbaka men i slutändan visade Jasksari varför han varit en så hajpad talang.

Bruzze: Simon Forrest mot Sam Ghoroghi. Action och dramatiska avslut i all ära, inget engagerade mig mer än att se den cerebrala kampen mellan två strategiska veteraner. Det låga tempot gav möjlighet att verkligen leva sig in i hur de två kämparna läste av varandra, letades efter luckor och svagheter. En avkopplande paus från musklande och vilda svingar. Pluspoäng för brittens tappra, viljestarka offensiv i tredje ronden. Sam vann schackmatchen, men Simon gav aldrig upp. Alla galor behöver ett parti av elegans.

Bästa prestation

Keso: Oskar Jaskari som tog sig an en okänd, men otroligt teknisk fighter från ett erkänt stark brottarnation. Oskar tog matchen till sin motståndares styrka och vann nedtagningarnas duell! Att möta så tufft motstånd i sin debut och dessutom få till ett avslut är otroligt imponerande!

Sebastian: Renato Vidovic. Det vi sett sedan Renato Vidovics återkomst var endast ett smakprov på vad han levererade på ZPL #3. Han satte ihop allt oerhört snyggt och man hade aldrig trott att detta var hans, på pappret åtminstone, tuffaste match hittills. Vidovic glänste både på marken samt på fötterna och blev den enda som någonsin avslutat Binh Son Le.

Bruzze: Renato Vidovic. Briljant gameplan. Just när alla invaggats i illusionen av en stående kamp där Rentato defensivt kontrade, kom en helt oväntad nedtagning som avgjorde allt. Motståndaren tröttades ut och i rond två släppte fightern från Fighter Centre loss hela teknikregistret av slag och sparkar. Den dubbla frontsparken som avgjorde höll seriös ninjaklass. En fot i ansiktet direkt följd av en redig smäll i solar plexus som avgjorde. Otroligt snyggt.

Personlig favorit

Keso: Platsen, lokalen, det strålande vädret och den fantastiska publiken. Oslagbar kombination!

Sebastian: Alexandra Andersröd som inledde galan. Hon imponerande stort och framför allt satte hon tonen och tempot som resten av galan höll därefter.

Bruzze: Fläkten av old school. Fighting idag förväntas vara tillrättalagt med pådrag i sociala medier, attityder och maxade träningscamps. ZPL #3 var en påminnelse om hur härligt det är att se äkta fighters kasta sig i det okända ut och bara köra. Kaotisk matchmaking, nödlösningar och improvisation. Rått, äkta och utmanande. Passande nog i en underbar gammal industrilokal. Det kan trots all bli för mycket regisserad uppbyggnad och fyrkantig inramning. Fighting mår bra av lite influens av oförutsägbarhet och renodlat äkta fighting spirit. (PS: hedersomnämnade till gentlemannen i publiken som fixade min klädsel precis innan matchstart, på tal om saker som inte var tillrättalagt. Jag är skyldig dig ett par fribiljetter. Hör av dig.)