Under två decennier har Jesper Gunnarson haft en nyckelroll i att ta svensk MMA från oorganiserat slagsmål till välartad idrottskultur. Men om hans namn låter obekant är det inte så konstigt. Med låg profil och tystlåten stil har Jesper alltid varit en doldis som verkat utan att synas.

Tidig svensk MMA-historia var fylld av dramatik, impulsiva handlingar och stundtals fullt slagsmål både i och utanför tävlingsytan, och vi kan bara spekulera om hur mycket vildare det hade varit om inte Jesper ständigt funnits där för att lägga locket på krutdurken.

”Jag fick döma alla 37 matcher själv innan jag körde hem till Göteborg igen.”

Att manövrera sig genom den känsloladdade och inte alltid så välartade utvecklingen av svensk MMA-kultur blev Jespers expertområde. Alltid orubbligt lugn och metodisk, även när det gungade som värst. Idag är det är exakt 20 år sedan Jesper påbörjade sin bana som den tystlåtne figuren i bakgrunden, som alltid fann lösningar i till synes hopplösa situationer.

”Att som domare samtidigt hålla tävlande inne i ringen och fulla åskådare utanför, var en speciell situation…

Runt sekelskiftet och de kommande åren, var svensk MMA en spännande cirkus. Hetlevrad, primitiv och minnesvärd. Men den råa formen hade sina uppenbara baksidor. Ett strålande exempel, även om det inte direkt är ett kärt minne för Jesper, inträffade på en tidig MMA-tävling i Stockholm på den tiden när ingen riktigt hade koll på vem som skulle hålla ordning på vad.

När Jesper anlände efter resan från Göteborg, stod nästan 80 fighters och väntade på att ryka ihop. Plus ett gäng upphetsade coacher och en kokande publik som hängde på dörren. Däremot var ingen på platsen var på humör för att hjälpa till med några officiella uppgifter. I ett läge där de flesta dödliga hade fått ett sammanbrott eller bara lämnat stället, kavlade Jesper upp armarna och tog lugnt hand om hela invägningen följt av regelgenomgång och domargenomgång. Ett tufft jobb att göra ensam. Men det värsta återstod:

”Slutligen fick jag fick döma 37 matcher själv”, berättar Jesper. ”Innan allt packades ihop och jag fick köra hela vägen hem till Göteborg igen. Det rekommenderar jag ingen att göra om.”

Under samma epok av sagolikt vild och slumpartad MMA-kultur, hamnade Jesper på en nattklubb där det bjöds på den spännande blandningen av fighting och alkoholförsäljning. Däremot bjöd ingen på något som liknade säkerhet. Eftersom matcherna gick i ring på den tiden, fick Jesper ännu en gång hantera ett unikt uppdrag:

”Repen var inte lämpade för MMA-tävling. Som domare fick man verkligen vara med och se till att tävlande inte fastnade i repen eller föll ut ur ringen. Men på den här tävlingen var den berusade publiken så engagerad att vissa dessutom ville ta sig in. Att som domare hålla tävlande inne i ringen, och fulla åskådare ute, var en speciell situation…”

Sakta men säkert skapades ändå prydlig ordning och reda i den svenska MMA-kulturen. Inte minst eftersom Jesper fick ansvaret att skapa regler och rutiner. Arbetet med organisation inleddes 2001 när Jesper tillsammans med August Wallén startade svenska Shootfightingförbundet (shootfighting övergick senare till vad vi idag kallar B-klass) och slutade med några år som ordförande för svenska MMA-förbundet fram till 2021. Två decennier av slit som gjorde avgörande skillnad.

Eftersom Jesper inte dragit uppmärksamhet till sig själv när MMA mognade från våldsam sandlåda till något stort och välorganiserat, har det heller inte blivit mycket applåder och utmärkelser trots alla insatser. Men belöningen har kommit i annan form, med oförglömliga minnen av en fantastisk resa.

”Jag vägde in Conor McGregor för hans UFC-debut… Sedan råkade jag trampa Arianny Celeste på foten.”

En sådan milstolpe skedde när UFC debuterade på svensk mark. När världens främsta organisation kom till landet, fanns ett starkt förtroende för den svenska modellen och Jesper blev rekryterad till teamet som skulle introducera den stora buren. Hedersuppdraget resulterade i några ögonblick som sent ska glömmas:

”Jag fick hänga vid scenen med Dana White, Joe Rogan och gänget för att sköta invägningen.”, minns Jesper. ”De satte en mikrofon på mig och jag fick officiellt väga in Conor McGregor för hans UFC-debut, och ropa ut vikten till den ylande publiken. Sedan råkade jag trampa ringflickan Arianny Celeste på foten. Jag vet inte om många som har gjort det…”

Roande anekdoter, många långa timmar av administration och stunder av vild action. Det är sammanfattningsvis svårt att greppa omfattningen av Jespers arbete med svensk MMA, men sätter man det i siffror blir arbetsinsatsen mer överskådlig. Och imponerande:

”Jag har deltagit i skapandet av tre förbund, varit ordförande i två, varit med på över 100 tävlingar, dömt mer än 2000 matcher och skött matchmaking för minst 3000 matcher”, konstaterar Jesper.

Men allt har inte varit pappersarbete bakom ett skrivbord. Jesper har hållit sig konstant aktiv på mattan också. Bakgrunden i kampsport inkluderar ett svartbälte i karate (tidigare landslagsman), lila bälte i BJJ och åratal av MMA-träning. På meritlistan finns till och med en amatörfight mot en kille som senare fick kontrakt med UFC. Bara en sån sak.

Team Zone känner sig alltid lite tryggare när Jesper är med. Om du läste dig igenom allt det ovanstående, förstår du varför.